Igår satt jag och såg konserten som var tillägnat Victoria och Daniel på SVT. Man kan tycka vad man vill om spektaklet men chansen fanns ju att ABBA skulle komma och sjunga Dancing Queen så den fick man inte missa.
Jag är ingen musikmänniska, lyssnar sällan på musik, sätter aldrig på musik hemma och om någon frågar mig om favoriter har jag svårt att hitta på något.
Men det blir ju egentligen fel, för jag kan ju bli både rörd och glad när jag hör något "jaja, den är ju jättebra" typ. Igår vet jag inte om det berodde på att jag själv är lite i bröllopsmodus men jag grät i alla fall både när Sarah och barnen kom upp på scenen. För varannan låt som spelades tänkte jag, den, kan vi ha, eller den kan vi dansa till. Idag kan jag inte minnas texten på någon av dem...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar