Barnanpassa

Vi har nu kommit ungefär halvvägs i graviditeten och har börjat fundera på vad som händer sen, alltså bebisen själv. Hur gör man med den? Vad behöver den? Vi kommer hela tiden tillbaka till samma fråga; vad har vi ställt till med?

Vi har börjat fundera på tre praktiska delar, barnvagn, ny bil och hur skall vi få plats med skötbord och säng? Det är i alla fall så konkreta saker att de går att föreställa sig. Mycket annat är så skrämmande (förlossning) och svårgreppat (föräldrarrollen) att vi blundar för det ett tag till.

Bil ja, vi får allt plats i vår gamla skorv, det är vi säkra på, men i somras nämnde Linda (som har barn) det där med säkerheten. Det hade som inte riktigt vi tänkt på. Vi tänkte mest att i Norge är bil så sjukt dyrt (dubbelt som Sverige får man räkna med) att det blir ingen ny så länge vi bor här. Vi har plats för golf-bagarna, barnvagnen och oss (kanske inte samtidigt men ändå) så varför ny bil. Men det där med säkerheten är kanske lite si och så med vår gamla bil. Så vi bestämde oss för att följa upp Lindas råd och svängde förbi en bilhandlare igår, för att sondera terrängen liksom. Andreas provsatt, pratade detaljer med säljaren och såg ut som ett barn i en godisbutik. Jag stod mest bredvid, svettades och undrade hur i he-te man parkerar och manövrerar dessa kolosser till plåtschabrak.

Alltjæmt kvar

Tre dagar på konferens i Oslo denna veckan satte resten av planeringen ur spel men helgen nærmar sig så snart er vi ikapp.

I Oslo råkade jag gå førbi en teater dær vi Oslobesøkare åt lunch på 17 mai. Blev helt tårøgd och saknade tjejerna... jag, lite øverkænslig... næe... gick och køpte mig ett par bekvæma mammabyxor att torka tårarna med.

Bodde flådigt på Grand Hotel, åt fina middagar, var på glamourøs gala och prisutdelning samt blickade avundsjukt på alla som frossade i champagne och fina viner medan jag ordagrant såg mina vrister svullna till stolpar nedstuckna i vacka guldskor.

Sveriges geografiska mittpunkt

När jag tycker Andreas är långsam eller inåtvänd har det hänt att jag kallat honom (inte så rättvist) Norrlandsjä*l eller liknande. Han har bland sina Chalmerskompisar ibland blivit kallad för Lappen. Andreas har länge haft svaret att "Sundsvall ligger minsann mitt i Sveriege" och låtit norrlandspikarna rinna av sig som vatten på en oljad bodybuilder.

Nu har han varit upp till bevis. Andreas farmor och farfar tog oss med till just Sveriges geografiska mittpunkt. Den ligger högt på en kulle ca: 8 mil väster om Sundsvall. Vi klättrade upp i utkikstornet, blev bjudna på maffig lunch och har nu riktiga bildbevis. Nu kallar vi aldrig Andreas för lappjävel igen, om han inte varit ruskigt dum förståss...

Furuviks djurpark

Vi tänker inte bara barn nuförtiden. Vi har hunnit med lite av varje i sommar. Bland annat snubblade vi över Furuvik på vägen till Sundsvall. Skön liten djurpark med god glass, en galen, agressiv gorilla och mycket annat. Vi bodde i en lyxig stuga i Älvkarleby, ett ställe dit man åker och fiskar såvitt vi förstod. Hur som helst, vi grillade, gjorde oss roliga över husvagnsfolket och promenerade omkring och softade.

Att vara gravid

Man har ju hört så mycket om hur det skall vara att vara på smällen. Lika många åsikter som det finns kvinnor misstänker jag. Här är några saker som jag upplevt än så länge:

Nikotin och alkohol ut genom fönstret (sjukt vad jag saknar mitt rödvin)

1000 saker man skall och inte skall äta. Väljer att tänka sunt förnuft.

Trött som aldrig förr och kan sova var som helst, när som helst.

Jag har köpt en vagn till gofbagen, nu ids jag inte bära runt klubborna längre.

Känner mig fet, fet, fet. Kan ännu gå som bara sommarfet då magen är större men inte så där tjusigt rund.

Jag älskar mat med citronsmak och får ofta kvälvningar av ägg.

Har inte alls blivit humörragata utan har i stället mer tålamod och överseende. Saker som stört mig jättemycket på jobbet känns plötsligt oviktiga i det stora hela. Lätt till tårarna dock, glada som ledsna.

Andreas nekar mig ingenting som inte är orimligt.


Ett axplock av förändringarna än så länge, säkert kommer det fler, många fler.

Lycka

Gravid, på tjocken, bulle i ugnen, på jäsning, i välsignat tillstånd, väntar på storken, kärt barn har många namn. Vi väljer att kalla det det största vi varit med om.

En del av er vet redan men nu är vi redo att ropa ut det för hela världen. Vi väntar alltså på vår älskade propp som är beräknad att dyka upp i slutet av januari (26 januari). Vi var på ultraljud idag och fick ett terminsdatum 10 dagar efter det vi räknat på så det känns lite som ett steg tillbaka, eller ja, att se att allt var bra överskuggar eventuella datumflytt med hästlängder.

Ni som känner oss väl vet att Andreas letar efter kombi och jag oroar mig för allt, världsordningen är alltså inte rubbad, vi skall bara bli fler i denna familj i exil. Till och med Gilbert beter sig lite annorlunda och sover väldigt mycket hellre på mig och min mage än Andreas numera, jag tror han bondar och sänder god karma till den kommande familjemedlemmen genom att ge värme och kurr.

Som ni ser ovan väntar vi världens vackraste barn som ju såklart kommer bli mammas lilla prinsessa (Andreas är säker på pojk så vi får helt enkelt vänta och se , vi har alltså inte tagit reda på kön ). Vår bebis låg mest med ansiktet in mot min kropp idag och ultraljudstanten försökte varsamt, och väldigt serviceinriktat måste jag säga, puffa henne så vi kunde få en profilbild och det gick sådär. Vi såg dock en väldig massa bensprattel och både händer, fötter och fingrar. Det pekades också ut både hjärta, lever, njurar och hela packen men jag skall ärligt säga att jag mest nickade, hummade och höll med även om jag inte riktigt kunde urskilja detta. Att ultraljudstanten kunde räcker för mig.

Så nu mina vänner skall vi bara vänta, vänta och åter vänta, tills den 26 januari 2009.

Fjærilar i magen...

Åhh nu hoppas jag egentligen bara att denna dan skall ta slut och att det skall vara imorgon. Skall ivæg på någonting jættespænnande och jag er helt galet nervøs, spænd, orolig och pirrig. Undrar om det er fysiskt møjligt att sova med den puls jag har nu?

Kulturanalfabeter

Det finns hål i tiden nær familjen Åberg/Bjørn går ur sina gamla vanor och førsiktigt glæntar på fliken till ett annat tid och rum, långt ifrån det universum vi kænner och lever i. Igår var ett sådant hål i tiden.

Vi reste oss ur soffan dær det bara serveras lættsmælta blockbusters på dvd, vi spatserade førbi bion dær vi oftast ser miljonprojekt från Hollywood, vi fortsatte till Haugesunds konsert/teater hall Festiviteten, dær vi såg en teatermonolog sittandes på intimscenen i mørkret med andra vilsna mænniskor.

Vi såg en enaktare, Glamour før Goebbels, om den norska skådespelerskan Kirsten Heiberg. Hon var en framgångsrik skådespelerska i Tyskland under andra værldskriget. En ensam kvinna på scenen (samt en snubbe på flygel i ett hørne), dekor bestående av 6 fønsterramar och lite texter som projekterades på væggen emellanåt var hela upplægget. Hon har fått rasande fin kritik så vem er jag att tycka annorlunda?

Love is in the air

Sommaren er kærlek och glædje. Vi fick massor av detta i sommar. Sista helgen på semestern tillbringade vi i Malmkøping i Sørmland. En av mina ælsta, bæsta och snyggaste vænner vigdes med sin long time soul mate, Folke, hemma i trædgården på Frændesta Gård. Festen var inne i Malmkøping och det sægs att brudparet skickade hem de sista partajande gæsterna klockan fem på morgonen.

Grattis till er båda och fantastiskt stort takk før en makaløs brøllopsfest!



Regn i kronan skall visst betyda pengar och lycka i æktenskapet. Well, de kommer gå ruskigt bra det hær... :)


Från gården till byn var det verteranbil.


Måste bara få kommentra maten. Monica jobbar som kock på Yxtaholms slott. Maten var så sjukt god, lokal och inte minst riklig. Sjælv satt jag mitt emot kocken/jægaren som skjutit vildsvinet som biffarna var lagade av, snacka om... Tårtan var den godaste søtsak jag någonsin ætit och tro mig, jag tryckte i mig så mycket jag bara fick plats med.


Tjejgænget från Utby. Kvinnorna som ligger som ett varmt skyddande lager av kærlek och trygghet runt mitt hjærta och under mitt skinn.


Ja och så var det vi då.

Ante + Lotta = sant

Den 26 juli fick vi gå på brøllop. Det var Andreas barndomsvæn Ante som fick sin Lotta. Det var fest, det var dans och sommarens varmaste dag!


Vigseln var i samma kyrka som vi var på dop i førra sommaren. Den finaste lilla kyrka med helt otroliga omgivningar.


At last!


Det är nästan omöjligt att få brudgum och resten av killgänget att posera samtidigt men jag gjorde vad jag kunde.


Ja och så här såg vi ut.

Alfons Åberg

Farbror Andreas var på inget vis så avslappnad som han ser ut, men absolut lika stolt.

Stolt pappa Martin och farmor Mona i hørnet.

Kungen av Sundsvall.
Vi fick vara med om något vældigt speciellt i somras uppe i Sundsvall. Andreas bror Martin och hans tjej Elin væntade barn och hade gått øver tiden med några dagar. Vi var ute och fiskade och plockade hjortron ihop och stackars Elin gjorde allt før att få lillkillen att behaga komma ut.

Sen hade vi sådan tur att han faktiskt tog sitt førnuft till fånga och tog steget ut i værlden under tiden vi var i stan. Bra kille, bra tajming.

Den 24 juli (på sin mammas fødelsedag) såg Alfons dagens ljus och dagen efter var hela familjen på grillparty hemma hon Andreas førældrar. Hur Elin pallade har jag ingen aning om men på plats var de allihop och vi var ruskigt tacksamma før att få hålla i det sovande paketet i tur och ordning.

Ut ur semesterdimman och in i verkligheten

Førsta dagen på jobb idag. Gruade mig något kolossalt sista dagarna på semestern. men nu nær jag sitter hær, ja det går ju bra det med. Inga større førændringar, høstens 1000 projekt har inte blivit færre och ingen har på något magiskt vis gjort jobbet før mig, mærkligt. men vi startar væl med en dag i taget som min kloka fæstman sæger så skall vi nog komma oss i mål.

Lite bilder från sommaren kommer dyka upp lite då och då. Vill bara passa på att tacka alla fantastiska mænniskor som har gett oss husrum, bjudit oss på mat, hængt med oss på æventyr och bjudit oss på brøllop. En semester blir bara inte så bra som den vi haft om vi inte haft den familj och de vænner som vi ær så fantastiskt lyckligt lottade att ha.

Tack igen!