Møhippa

Ja vad kan jag sæga?
Tack, tack och igjen Tack!

Klockan var strax efter 11 igår kvæll nær Hege och hennes sværfar slæppte av mig hemma. Rent fysisk var det inte på toppnivå men nær jag står dær och hænger øver spjælsængskanten och tittar på mitt sovande barn och tænker på vilken helg jag haft, vilka vænner jag har och så mycket tid, resurser och energi de lagt på att fira mig blir jag helt rørd til tårar.

Ni ær fantastiska!