På bättringsvägen

Idag har jag gått upp för trappan utan att pausa. Har bara bytt ut nedsvettade kläder en gång (klockan är 9 på morgonen...), har flyttat ned från sängen till soffan, tv.n och datorn, dricker min första kopp kaffe sedan onsdag och vågar nog säga att öronen faktiskt stod över denna sjukomgång.

Så nu ser det ut som det ljusnar. Nu håller vi bara tummarna för att Ella skall klara sig utan, Andreas har redan haft det. Lite märkligt men väääldigt bra att en liten tvååring skall vara den mest motståndskraftiga av oss.