Vi hade en liten olykka igår och Ellas madrass låg på tork øver natten. Således blev det familjesoving och jag skall helt ärligt erkänna att det är en grymt bra känsla att få krypa ner till en sovande, frisk unge, mysa in näsan i hennes nacke och hålla henne i handen och bara vara lycklig øver att vi är en familj som får ha varandra och hålla om varandra.
Lycka är också att få starta morgonen med en klapp på kinden, en mjuk fot i ryggen, en knubbig barnarm runt halsen och ett kvittrande "Ella vaken nu, hihihi" ackompanjerat av jordens största och vackraste leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar