I våras var jag riktigt på gång, tränade flera gånger i veckan med Edvard på barnepass och började känna mig starkare efter graviditet och allt som hör det till.
Sen blev jag sjuk och efter två månader med feber var det inte mycket krafter, muskler, kondition eller jävlaranamma kvar i mig. Så sommaren gick, jag åt och drack, glass och grillbiffar, glad bara för att vara frisk. Glädjen över att vara här, ha ledigt, sommar och sol, gjorde att fristen för att komma igång igen puschades längre och längre fram. Till jobbstart.
Nu är det ingen ursäkt längre. Jag har inga nattvak, ammar inte, har börjat jobba och verkligheten har kommit ikapp mig. Har cyklat till jobbet sedan jag startade och det känns supert än så länge (sommar!). Eftersom jag snart skall jobba på helt motsatt sida stan så har jag motsägelsefullt nog sagt upp mitt gymkort men får se mig om efter annat alternativ på bättre placering. Igår gick jag på mitt första pass sedan april och det känns kan jag lova. Trodde jag skulle kasta upp hela passet och nu har jag ont i hela kroppen. Det där jäkla viruset har effektivt brutit ner mina organ och muskler och grillbiffarna har lagt sig som ett tyngdbälte runt magen.
MEN... vad tror du Nicke, skall vi tävla om de där 10 kilona vi skall loosa till jul...?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar