Tiden

Åh vad tiden går fort. Igår åkte mamma och pappa tillbaka till Göteborg efter lite drygt en veckas besök. Det har varit så himla skönt att ha dem här. Min mamma har tålmodigt svarat på alla frågor och gång på gång påpekat att Ella är precis som hon skall vara och att vi är jättebra föräldrar. Efter dessa dagar har hon byggt upp mitt självförtroende och nu känns det som jag kan hålla med.

Ella har ju strävat med vikuppgången och jag med amningen, det har varit allt från super- till tokstressande. Men även detta börjar lossna. I torsdags på viktkontrollen (vi har fått gå till Helsestasjonen en gång i veckan) hade hon plussat ordentligt (270 gram på 9 dagar) för att vara henne och det kändes som en fantastisk biljett på att vi kan fortsätta amma och att vi kan klara oss utan tillägg.

I övrigt kan vi skryta över att hon nu vid 5 veckors ålder lyfter huvudet själv och vrider åt begge håll. Hon kan också fokusera blicken utan att skela och följa en blomma eller annat föremål med blicken. Åh, snart är hon 13 och kallar Andreas för gubbjävel...