Kompromiss

Jag hade tid hos tandläkaren i eftermiddag. Hade sett till att få en dag när jag kunde få en tid efter kl 15 så Andreas kunde komma och ta Ella. I början av veckan börjar de ringa och tjata för att jag skall ta en annan tid. Men Andreas skall inte behöva ta semester för att jag skall till tandläkaren och om de vill gå tidigare på dagarna skulle de inte gett mig tiden från första början. (till saken hör att jag redan fått boka om två gånger pga begravning så jag är ju inte omöjlig)

Men efter ett tag fick jag ändå dåligt samvete och sa som det var, jag har en fem-månaders bebis och jag har ingen som kan passa henne. Men om ni verkligen vill att jag skall komma på morgonen så får ni bara se till att någon tar sig an henne den korta stund jag sitter i stolen. Till saken hör att det är ett jättetrevligt tandläkarhus med jättetrevliga människor och en receptionist, en medelålders dam, som förtjust gullat med Ella när vi var där för någon vecka sedan. Kanske är jag blåögd men jag skulle allt lita på att Ella sitter i hennes knä i 20 minuter, jag är ju max 5 meter därifrån, mottagningen är som en lägenhet, ingen institution. Så kl 10 idag gör vi ett försök och jag tror inte någon lät så glad över arrangemanget som receptionisten.