söndag 5 december 2010

Barn som inte äter

Nu måste vi bara be om råd, börjar undra när man skall börja bekymra sig på riktigt.

Ella har alltid, med undantag för när hon varit sjuk, alltid ätit gott och gärna testat nya saker och ätit stora lass av favoritmaträtter. Lyxläge kanske, vi har ju inget att jämföra med. Nu de senaste veckorna har hon inte haft lust att äta alls. Det blir skrik och gråt och då tummar vi (mot bättre vetande) på våra egna regler och prövar med annan mat eller låter henne äta i soffan eller ståendes framför tv.n. Nu har det tagit helt stopp nästan och inte ens favoriterna fungerar. Idag har vi ett barn som ätit två pannkakor och druckit ett glas mjölk, ingen tran, inget annat. Vi fick ner lite gröt innan sovdags men det var trugandes framför barne tv.

Hur lite kan ett barn klara sig på? När måste man "ge sig" med regler och bara få i ungen mat? Hur länge kan man hålla på reglen "ät detta eller inget alls"? Känns som vi är i en nedöverspiral vad gäller mat.

4 kommentarer:

Elin sa...

Igår åt Alfons lite gröt till frikost under tjat och matning, och potatis och fiskbullar till lunch. Inget mellis och några nachos och lite gurka till middag trots farfars ihärdiga försök.

Jag inbillar mig att barn äter när dom är hungrig och har perioder när de växer mindre och då äter mindre..

Har väll inga råd egentligen men duka fram sån som hon brukar gilla och lek lite kanske. Typ " här kommer en bil, öppna garaget ella"
Annars tror jag nog att hon överlever om hon äter lite mindre ett tag. Huvudsaken är att hon inte blir sjuk av det, tappar vikt, blek och glåmig, trött. ja ni fattar!

Åbbe & Björne sa...

Ja du har nog rätt. Men det är lite läskigt i alla fall. Vi får se hur det går.

Anonym sa...

You've seen nothing yet :)

Krister

hanna sa...

Jag säger som Elin. Jag tror de käkar när de blir hungriga.
Hos oss har det gått mycket i perioder. Men så länge de får i sig någonting och dricker ordentligt(vid såna här tillfällen kan ju saft och annat mer sockerrikt vara bra för att hålla blodsockret uppe) så ordnar det sig. Men jag vet, man kan ju bli väldigt orolig. Speciellt om man haft en storätarunge innan.