Jag har møtt på många organistationer, føreningar, vännegäng och företag där kulturen haft problem med både dårlig struktur, psykotiska ledare, oregerliga medlemmar och allmän likgiltighet.
Men jag lurar på om inte det värsta är den där smygfulheten som ligger och puttrar där ingen ser. Allt ser fint ut på ytan, allt fungerar, det finns regler før allt, men så sker det något, en skandal, en krise, något som ingen räknat med, och då kommer det fram, det där fula som inga stadgar i världen kan ta bort. Miljöer där man egentligen önskar sig en ja-sägande massa utan egna åsikter som talar fint, tar order utan att ifrågasätta och samtidigt klappar händerna i beundran. Men sånt är væl svårt att skriva i stadgar gissar jag.
Sedan gillar jag inte gröna ärtor eller krig heller men det är väl en skala på allt gissar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar