Hormoner, utmattning och stress

Imorse fick jag nog och skrämde familjen med mitt førsta ”breakdown”.
Tung arbetsbørda, stress, dålig sømn och utmattning tog ut sin rätt.

Efter en natt med mycket upp och ned med rastløs unge (førsøkte knuffa upp min man men han låg kvar och hoppades nog det ”skulle gå øver”) fortsatte morgonen i samma färg. Så när jag stått upp med min dotter, kastat på mig klæderna och står och lagar frukostpaket med en grinig konstant gnyende unge runt benen så brast det. Min morgontrøtta man som bekvämt brukar stiga upp ett par minuter efter oss och smyga in i duschen medan jag tar klädfighten med min dotter gjorde det även denna morgon (Ja nu får han peppar men så är det faktiskt… ) och NU FICK JAG BARA NOG!

Men smørkniven i handen, smulor på trøjan och tårarna sprutade tog psykbrytet øver. Den sutrande ungen slutade genast hyla, gick upp och drog sin far ur duschen och de lyckades båda klä sig och komma ner utan så mycket som ett pip.

Är det verkligen detta som skall till?