Långtur till Bergen

Vi provade oss på en kort tur till Bergen som sommarens långsemester. Efter att ha fått ok från helsesyster att resa med en treveckors baby så tog vi Flaggruten (båt) till Bergen och sov där en natt innan vi tog båten hem igen.

Båtresa, linbana upp på Flöyen, restaurangmat, fisketorg och höjdpunkten Akvariet gick över förväntan. Alla fyra på ett hotellrum och två barnvagnar lät som en utmaning men gick fint så länge vi tog det med ett leende och rätt inställning. Vi början få kläm på det här tvåbarns-livet.

Flaggruten till Bergen - vacker tur på 3 timmar.

Fisketorget i Bergen - baguetter och fiskekaker.

Linbana och utsikt från Flöyeln.

Sightseeing kan vara sådär spännande ibland...

... men då finner vi något att klättra på.

Barnvänlig thairestaurant.

Barne-tv on command.

Akvariet i Bergen.

"Sommaren" rullar vidare

med 15 grader och mulet som standardväder försöker vi finna på skojiga saker att göra. Även om Edvard är nöjd med att bara sova och äta så kräver ju storasyster lite mer. Vi provar å ha en aktivitet varje dag, stor eller bara liten. Vi går på barnebio, har varit på badhuset, lekeland, ridning och cykeltävling. Nästa vecka har ulrik ledigt från barnehagen så då kan vi säkert få till ett par playdates. Vi har en social unge som helt klart saknar att leka med andra barn.

Men egentligen skall vi inte klaga, vi har haft masse flotte besök inimellan också. Nu senast kom farmor och farfar körandes från norra Sverige för att möta tillskottet och leka med Ella. En tålmodig farfar fick spendera timmar på Ellas rum och leka med alla leksaker, en god omväxling till alla andra pojk-barnbarn gissar jag :)

Kapten Sabeltann

Satt ute och tog igen oss efter dagens strapatser, och se vem som kom på besök. 

Kapten Sabeltann minsann

Häst tjejen Ella.

I lördags var vi ut på stallet där ett vän-par har sin häst. 

Ella fick rykta, "klä på den" och mata med "hästgodis". Sen fick hon rida, ojojoj vad duktig och modig hon var undertiden och stolt hon var när vi var färdiga. 

Så ett stort tack till Gro...och Kalle för en mycket trevlig stund.

Tour of Norway - for kids

Idag har Ella varit med i sin första cykeltävling. Hon var skitsnabb och jätteduktig men mitt i löpet glömde hon se rakt fram och så blev det en liten crash. Jaja, inga större skador än ett sårat ego. Se bara tuffingen.

Tour of Norway

Matcoma

Om det finns någon därute som undrar hur matcoma ser ut så är det såhär.

Födelseberättelsen - Edvard

Födelseberättelsen

Ja så kommer den här, födelseberättelsen.

Vår baby skulle födas med planerat snitt den 28 juni i vecka 29+3. Ganska sent har vi förstått så sista tiden gick mest ut på att hålla ihop så att säga.

Dagen innan lämnade vi storasyster hos familjen Kickstat och skrev sedan in oss på avdelningen innan vi for hem och skulle få en god natts sömn innan det stora äventyret. Tror inte det behövs sägas att man inte sover jättebra dagen innan man vet att man skall få ytterligare ett barn till familjen men vi skulle då försöka. Jag kände mig lite orolig och nervös men inte rädd eller stressad. Vi hade ju gjort dett förr – under betydligt mindre planerade former. Jag hade ju en aning om vad jag gick till även om Ellas födsel var ett par dagars dimma av oro, smärta och ångest innan det blev den fina upplevelse det till slut blev.

Vid tretiden på natten vaknar jag med något som inte alls känns som vanligt ont i ryggen och förstår snart att det är värkar och att barnet har läst rätt i kalendern och vet att idag skall det ske. Blir överlycklig, då vet jag att han/hon är klar att komma, att vi får ett par timmar av alla de där stresshormonerna som en nyfödd behöver för att ”komma igång” och att han/hon skall slippa slitas ur sin varma sköna tillvaro utan att vara klar. Det tar bort lite av det stingande dårliga samvetet (som jag vet jag inte skall ha) över att jag inte skall föda på vanligt sätt.

Kliver upp och välkomnar vågorna av mjuk smärta som masserar svanken och kommer på mig själv att vagga som en urkvinna med armarna runt den stora magen och blicken någonstans långt där borta på fjälltopparna man med lite vilja kan ses från vardagsrumsfönstret. Känner mig helt lugn, det är 4 timmar till vårt planerade snitt så jag vet att vi har god tid och kan vänta tills det är dags. Duschar och väntar, jag är så klar för detta.

Väcker Andreas lite tidigare än vi satt klockan, värkarna är 5 minuter isär och det kan kanske vara lurt att åka in. Tro mig den mannen värderar sömn högt och gör sig ingen brådska men vi kommer iväg och är på sjukhuset en halvtimma tidigt, 6:30.

De prövar å se hur öppen jag är men kommer efter några försök inte åt ordentligt så det får vi aldrig veta, det jag dock vet är att den undersökningen gör det helt klart för mig att valet av förlossningsmåte är riktig.

Jag preppas för snittet och får sängen med mitt namn som skall vara mitt hem i 4 dagar. Värkarna avtar av sig själva och vi rullas ner till operation.

En operationssköterska vid namn Jan-Sigurd chefar runt och fixar och donar. Han och alla andra är extremt informativa, detaljerade och förklarar hela tiden i detalj vad de gör och vad som skall göras. Min kropp skakar som en asfatsborr fast jag i huvudet känner mig mer spänd och förväntansfull än orolig. Efter ryggsprutan sitter och värmen kryper upp från tårna så slappnar hela jag av, tror jag drar några dåliga skämt (här får Andreas fylla i) och sedan bär det av. Anestesilegen pratar med mig hela tiden för att se hur jag mår, om jag är det minsta svimmel eller mår illa, det gör jag inte, jag har svårt att andas ordentligt men det är visst vanligt. De buffar runt på magen bakom skynket, informerar fortfarande hela tiden om vad som sker och så hör vi det – ett omedelbart, ihållande och starkt skrik, tårarna kommer, han är här nu, det är en pojke. Han viras in i ett tyg och kommer direkt till mig och Andreas, vi luktar, tittar storögt och gråter.

Andreas och hans son försvinner med jordmor och jag sys ihop. Här flyter tiden lite men så snart jag kommer till uppvaket kommer far och son och jag får min baby in till mig mellan alla sladdar, pipande maskiner och nålar. Som en total motvikt till sin systers födsel har jag glasklara minnen av hela födseln, vi skrattar, ler och glädjs – det finns ingen spänd oro eller förvirring, bara vi tre. Pojken tar girigt bröstet så snart han får chansen och alla barriärer brister. 

Sjukhuset är i semestermodus och jag är den ena av bara två patienter på uppvaket så jag har en sjuksyster helt för mig själv, hon fixar och donar och passar på. Det är så tyst, vi droppar av lite hela familjen, Andreas på en stol rakt upp och ner.

Klockan blir tolv och Andreas får gå och äta lunch, sonen hämtas upp till avdelningen så alla får en timmes paus. Andreas går till kantinan och ringer våra mammor, sms till släkt och vänner får bli i löpet av dagen, nu är det bara vi och allt är gott.

Hormoner och tårar

Ella och pappa är på bio, lillebror sover och jag slappar framför tv.n. Hamnade på de norska programmet "Jordmödrarna" och kan inte hålla tårarna i styr. Det är ju så vackert, så vidunderligt när barn föds. Speciellt nu när min egen födsel är överstånden och allt har gått bra kan jag njuta av miraklerna utan ett stygn av oro.

Att det sedan till stor del filmas på Haugesunds sjukhus där jag själv låg för en vecka sedan gör ju inte saken mindre. Samma korridorer, samma fina jordmödrar och barnskötare, samma lakan och samma (nåvel...) vankande mödrar.

Barselbesök

Då har vi haft besök av mormor och morfar i några dagar. De kom körande men en bil full av presenter, tog sig an Ella, mormor och Andreas fixade till trädgården och mormor tacklade också strykhögen "from hell".

Inte undra på att det blev en lite kortare vistelse än de brukar, de måste ju ha varit helt slutkörda :)

Ut ur bubblan

Hallå ja, lite livstecken från fru Åberg också. Har nu varit hemma ett par dagar, efter att jag var tvungen att lämna mitt enkelrum till bättre behövande och hamnade med tre andra damer och tre andra gossebarn så fick jag tjatat mig hem några dagar tidigt. Garanterat mer sömn hemma trots att vi lagt oss två personer i sängen varje kväll och vaknat fyra varje morgon.

Edvard sover fortfarande 22 timmar i dygnet och vaknar bara för mat eller av sin systers omsorger. Vi njuter mens det varar. Storasyster är vansinnigt stolt men kan kanske ge lite tough love ibland. Men hon måste ju få vara involverad tänker vi och hoppas grabben är en tålig baby.

Mor i stugan har hämtat sig fint och idag var vi på sjukhuset och fick sista sprutan samt tog bort häftstiften som hållt ihop kejsarsnittet. Nu hoppas jag det läker fint och inte spricker och delar mig i två.

Idag fick vi första barselbesöket, Ina kom förbi på kaffe, samtidigt kommer blomsterbud från byrån jag jobbar med. Plötsligt gick det upp för mig att världen utanför existerar fortfarande och att man kanske skulle ansluta sig till den, i alla fall via internett :)

Så lite bilder kanske?

Lite skönt nerdrogad på uppvaket men ända glasklart och lyckligt.

Finaste stoltaste storasystern på jorden.

I farfars Sverigetröja och gott grepp om lillebror.

Edvards första bad - gick över förväntan och hela familjen hjälpte till.