Edvard 6 månader, 28 december

Vår underbara Edvard Ylverton. Han är en snäll, gladlynt och väldigt social baby. Han var tidig med att fästa blicken och se oss och andra i ögonen, allt som krävs får att få ett leende är att du ger honom ett. Skulle du till på köpet kittlas lite så skrattar han högt. Allra största leendena får storasyster när hon leker med honom, allra helst titt-ut. Det blir lite hårdhänt ibland men i all välvilja, han stökas också ut som de andra dockorna i öronmuffar, rosetter och annat pynt men finner sig glatt i det än så länge, bara någon leker med honom.

Annars är han stark och stabil. Rullar runt på golvet, har kommit sig upp på knä men kryper inte ännu. Han kan hålla sin egen vikt på benen och sitter i matstol om han får en kudde som fyller ut den lite vida bågen. Han har hittat sina fötter som är toppen att ligga och hålla i. Även rösten tar form och tata, dada och elalal blandas upp med resten av bludret och vokalerna. Men oftast kommer det pruttljud, brrruuschsch.

Han är nyfiken och vill gärna ligga på mage i vagnen med bortvänd kalesch (vet inte vad det heter på svenska) så han kan se i färdriktning. Han vill varken bäras eller ligga bakåtlutad som en baby utan skall upp och framåt, har magmuskler därefter. Han har aldrig velat ha napp och det är ju ok men han har då heller aldrig tagit flaska så det sätter lite krav på att jag är tillgänglig för mat var tredje, fjärde timma dygnet runt. Vinkvällar, pappa-avlösning på nätter samt längre barnvakt är med andra ord fortfarande uteslutet. Men men, denna ammetiden är så kort så jag tänker njuta av den ändå.
Han sover bra, vaknar, äter och somnar vid bröstet och lyfts in till sin egen säng på eget rum. Sover från åtta till sju cirka och då hinner vi äta i alla fall tre gånger. Sen blir det en lutare eller tre under dagen beroende på vad vi gör, här ser jag fortfarande inget tydligt mönster.

Vi har startat med smakspröver och det går fint, gröt, fruktpure och grönsaksmos är så långt vi har kommit, än så länge är bröstmjölk huvudföda men det går fort framåt. Vi varvar hemmalagad mat med glasburkar och det mesta fungerar utom ärtor än så länge, gröt är dock godast.



Han är ett sånt litet nykommet ufo i vår familj, så fullständigt olik sin syster, helt oväntad typ av person. Att gå från tre till fyra har inte alltid varit en barnlek men absolut över förväntan, detta går ju BRA :)!