Tungsinne

Hur skriver man om det vidrigaste vidrigaste. Hur skall jag kunna uttrycka mig om det som vi alla helst skulle önska att det inte fanns men som finns överallt, i vårt land, vår stad, DITT område. Våldtäkt och mord av barn.

Igår skulle vi mysa framför tv:n med söndagsgodis och söndagsfilm. Efter en dag med medier fylla med massaker på barn, övergrepp, kidnappningar och pedofilringar så handlar till och med söndagsunderhållningen om detta, våldtäkt och mord på barn. Jag kanske överreagerar men jag blev fysiskt illamående och fick stängt av filmen Odjuret direkt. Inte bara äcklas och fasar jag över handlingen i sig själv, vi har gjort detta vidriga till underhållning. Med krimböcker, deckare, CSI och allt vad det heter är vi ju härdade med våld som underhållning men nu var det fan i mig nog.

Vad har det blivit av oss människor när vi sitter och myser i våra hem, håller kudden framför ansiktet och skräms/pirras (?) av otäckheter som våldtäkt och mord på barn.
Vi fasas över gamla Rom och gladitorer som dödade och lämlästade i liveshower på Colosseum men är vi det minst itty bitty smula bättre? Inte fan är vi det!

Jag är inte drabbad själv men som mamma till två små barn som skall varnas men inte skrämmas, skyddas men samtidigt tränas till att klara själva i världen så får jag så ont i magen. I natt låg jag i timmar och tänkte på detta och blir så frustrerad, ledsen och rädd, känner mig maktlös inför uppgiften att få mina barn genom livet utan att drabbas av allt ont i världen. När solen går upp lättar ju som oftast tungsinnet men illamåendet hänger kvar idag, får det bara inte ur kroppen.