På inrådan av helsestasjonen skulle vi då sluta med nattammingen och prova å få pojken att sova hela natten. Skapa sovrutiner innan vi alla fastnat för gott i detta 5-stjärniga hotellet som erbjuder mat och kos natten igenom.
Gruade mig och hade sett för mig en natt med gråt och en svettig mamma med öronproppar och skakiga nerver. För att stänga alla alternativa ammingsdörrar och förbereda oss tog jag min första drink på ett och ett halvt år från det dammiga barskåpet och stålsatte mig, Edvard fick en ekstra portion gröt på kvällen. Som vanligt vaknade han vid halv tolvtiden och Andreas gick upp för att ta över.
Efter max 10 minuter var det tyst där uppe och jag smyger mig upp för trappan. Edvard sover och Andreas sitter med ett lyckligt glis i vårt sovrum. Allt är stilla.
Jaha, så var det med det, det livsviktiga har med lätthet kunnat ersättas med annat och mamma står kvar på undervåningen och undrar vad hon skall göra nu - sova kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar