Min pappa rinde...

och sa:
- Du det är en grej jag måste berätta.
- Va shit nej, har bil-köparen dragit sig ur?
- Nej, det sitter någon på min axel, gissa vem?

Här skulle man kunna tro att pappa blivit galen och såg tomtar men ljuset gick upp direkt.

- Är det sant pappa, jag måste sätta mig. Är det verkligen sant.
- Jajamen, han dök upp för två dagar sen enligt grannarna men jag ville inget berätta innan jag åkt upp och sett han själv. Men visst är det så, han har ätit och gått på lådan, ordentligt. Nu låser vi dörren.

Kan ni fatta, min förlorade son har överlevt i skogen i två veckor. Min sönderavlade pojk utan instinkter och som inte har en aning om vad man skall göra med en mus ens om han lyckas fånga den. På något sett har dett gått, det som jag inte ens vågat hoppas på. Gilbert är tillbaka.

Nu hoppas vi att han kommer hem till Norge i påsk så vi kan skämma bort honom mer än som är möjligt. Inga mer stormiga nätter, -10 gradiga nätter och annat otäckt. Nu blir det bara värme och kärlek. Fast fan vet om han inte bara haft värsta spännande äventyret och rädslan bara var på min sida...