torsdag 13 mars 2008

Non country for old men


Vi var och såg denna igår kvæll. Vilken sørja, vilken skit.

Vad ær det som gør att vi dyrkar och prisar lågmælda psykopater, samhællets avskum och kallblodiga mørdare som inte bryr sig om vem de tar livet av. Mænniskor utan samvete, utan medkænsla, utan stoltheten av att gøra godt. Vad ær det som gør att vi i film på film prisar dessa mæn, framstæller den som ensamma "hjæltar" på viktiga uppdrag. Vi får dem att framstå som coola, kontrollerade, fruktade och inte minst respekterade.

Ær det inte just de egenskaperna många mæn i vårt samhælle idag ønskar sig mer æn allt annat nær nær de lever utan jobb, pengar, utbildning,osv . Kontroll och respekt ær något vi våldtar och dødar varandra før idag, det behøver varken ha med pengar, droger eller annat att gøra.

Jag vill inte låta som den gamla filmvålds-censuren och ær inte mot att kunna sænda våld som underhållning (hur mærkligt det æn låter nær man skriver det i ord) eller en blodig skræckfilm. Vældigt få av oss flyger jaktplan under broar medan vi ropar yippi-kay ey eller klær ut oss i skidmask och jæmnar ut ett ungdomslæger till sista blodsdroppen. Men många och åter många unga mæn mørdar, våldtar, skadar bara før att visa att de har en plats i samhællet, att de ær någon att rækna med, att de kan få respekt. Det ær ingen underhållning.

Inga kommentarer: