Vaktmester Svein berættade på lunchen hur hans grabb och en kompis nu tæltat i deras trædgård i flera nætter trots regn och rusk. Fast vi begge skakade på huvudet och undrade hur kidsen kan vælja ett kallt fuktigt tælt nær varma skøna sængen er ett par meter dærifrån kunde jag inte låta bli att lite nostalgiskt drømma mig tillbaka.
Hur många ær vi inte som tænkt campa hemma på græsmattan med bæsta kompisarna, slæpat ut tæcken kuddar och madrasser, tagit med fika och sagt god natt till mamma och pappa. Hur många ær vi inte som suttit med ficklampor under hakan och berættat skræckisar tills vi uppnått fullstændig panik och slunkit in igen med varsin kudde och skylt på att det var før kallt.
Det roliga i dagens historia var dock någonting helt annat. Sveins pojk satt inte ute med polarn och berættade skræckisar eller fnissade, de satt med sina datorer, trådløst uppkopplade mot huset och spelade spel natten igenom. Ungdomscamping a la 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar