Galet egentligen vilken vanemænniska jag er. Någonstans litar jag så mycket på mina rutiner att jag slutar tænka sjælv.
Andreas var borta øver natten på någon revision. Det er tråkigt i sig men det hænder inte så ofta så det er alright. Men såklart er det något som saknas på morgonen och då menar jag inte bara mannen sjælv.
Naturligtvis førsov jag mig i morse. Rutinen er att min klocka ringer først. Den snoosar några gånger till Andreas klocka ringer, då går jag och Gilbert upp. Nær jag ær klar i badrummet går Andreas upp. Det er morgonrutinen.
Idag var inte Andreas klocka på plats, således sov jag gott vidare utan ett bekymmer i værlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar