Andreas och jag tycker om spelet När och Fjärran. En morgon innan jag börjat jobba låg det ihoppackat kvar på matbordet när vi kom ner för frukost. Jag stog i kökskroken och bredde mackor och Ella grejade med sina grejer som hon brukar göra. Sen blir det sådär oroväckande tyst, så där tyst som när man bara vet att kidsen har något för sig som de inte egentligen borde.
Spelet mår bra men saknar sisådär 30 000 resedollar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar