När vi stog där (ca: kl 13) gick det förbi en deltagare från festen kvällen innan, med festkostymen fortsatt på. Han såg glad, leende och avslappnad ut där han släntrade fram med händerna i fickorna och slipsen på svaj.
Så främmande det kändes, för 10 år sen var det vi, nu var jag den som gick hem kl 22:30 för att återigen ställa mig och tvätta spyiga handdukar och lakan istället för spännande långa nätter på spännande platser med nya människor. Kände efter om det var lite bittert - men det var det ju inte. Jag är glad att jag kännt på det där andra livet ordentligt innan jag blev mamma men jag måste erkänna att jag inte önskar mig tillbaka any time soon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar