Tandlös?

Idag ringde de från dagis till mitt jobb, det var inga goda nyheter. Det är det förvisso aldrig, alla föräldrar sitter väl med telefonen i handen och stirrar på det där bekanta telefonnumret och hoppas, hoppas, hoppas det bara är feber eller felringning. Idag var det lite värre.

Ella hade brottats/lekt med en annan flicka och fått en häl över munnen. Sprucken läpp och två lösa framtänder.    Ja vad gör man? Dagis fann fram telefonnumret til den tandläkare alla småbarn får per default här i stan så det vara bara att hämta en liten ledsen Ella och köra dit.
Det var fantastiskt snabba, vi hann inte ta av oss jackan i väntrummet en gång. Men sen var det skrik, gråt och tvångsfasthållning som gällde. Ett mamma hjärta blöder.

Konklution, de finns en möjlighet att de fäster sig igen om hon bara äter mjuk, ikke seg mat i några dagar och undviker fler slag mot tänderna. Andra alternativet som jag fortfarande har svårt att acceptera är att de måste dras ut. Då ser vi på ett barn som till hon får de nya tänderna kommer sakna sina begge framtänder. Vi ser då på ge och ta 5 år, 5 ÅR!!!

Då jag av naturen ser worst case scenario har jag lyckats se både mobbing, en olycklig unge och en hel del mer. Andreas säger jäjä, det löser sig, det gör mig skitförbannad.