Musik

Jag har tänkt lite på det där med musik. Många säger de de inte kan leva utan musik, de har en slags musikk när de är glada/förälskade/svikna/trötta ja you name it. Musiken är alltid där och fyller varje del av dagen med något som lyfter/roar ner/lugnar eller piggar upp. Utan musik i bakgrunden så blir man ensam med sina egna tankar och liksom tvungen att prata med sin partner eller vem som nu råkar sitta foran dig.

Detta har jag aldrig riktig fattat. Jo jag gillar ju musik, jag har radion på på jobbet och i bilen och äger några dammiga gamla cd-skiver och ett Spotifykonto utan reklam men det är ytterst sällan jag tänker ”ah nu har jag lust på lite musik” och sätter på något. Tvärtom är det så otroligt skönt att rensa bort alt søppel av brus och faktisk låta huvudet klara sig själv när jag kommer hem innanför min egen dörr. Andreas sätter på radion ibland på helgmornar men det är inte ofta. Vi hade spelkväll med några vänner i lørdags men ingen hade en tanke på att sätta på musik tror jag.

Ella tycker om att dansa (läs snurrar runt sin egen axel) och vill hon så letar jag fram Pippi långstrump (som efterfrågas) så hoppar vi omkring lite men när hon tröttnat och gått vidare till annat så stänger jag av igjen.

Är det flere där ute som inte tycket musik är livsnödvändigt?