Nightmare come to life

Det är ingen nyhet att jag är mørkrädd som få. En mardrøm jag ibland har (trort den kommer från en scen i Twin Peaks serien) är att jag ligger i sängen och att det helt pløtslig kikar upp någon sakta øver kanten, helt nära mig. Eller att någon griper tag i min vrist när jag sätter ner føtterna vid mittinattenbesøk på toaletten. Inget jag är ensam om, helt säkert.

I natt så høll Ella på att skrämma skiten ur mig rent ut sagt. Låg och sov i godan ro när något pickar mig på axeln, jag vänter mig om och ligger øga mot øga ca: 2 cm från ett vitt ansikte med stora øgon och väsande andetag. Då var det bara att be Ylverton och hjärtat att hoppa in i kroppen igen.

Insåg ganska snart att det var min førkylda 3-åring som før førsta gången tagit sig ljudløst upp ur sängen, in i vårt rum och søkte lite trøst.

Så nu är det ytterligare en mardrøm øverlevd och en hang-up borta.