Andreas fina fina farfar gick bort förra veckan och det känns bara så trist. Inte tragiskt för han var ju en gammal man, men väldigt väldigt trist. Jag har ju inte kännt honom så länge och inte heller träffat honom så ofta men Andreas farmor och farfar är sådana där genomsnälla människor som är så lätt att gilla. De kommer alltid ihåg födelsedagar och skickar alltid med presenter till Ella när någon från Sundsvall skall komma hit. Men nu orkade inte hjärtat längre som var så mycket varmare och snällare än det var starkt.
De har begge varit för gamla och skraltiga för att besöka oss här så vi gladde oss så åt att få träffa dem nu till Edvards dop och visa dem att de lever minsann vidare i ett par fina ungar även här i Norge. Så otroligt tråkigt att han inte orkade ända fram till oktober men jag slår mig i backen på att han är med oss på dopet i alla fall, jag skall i alla fall ta mig en prat med honom så får vi se om budskapet går fram.
Tack Arvid för att du funnits i våra liv och för att du varit en sån fantastisk farfar till Andreas. Vi hörs snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch vad tråkigt för er, och vad fint du skriver om hinom Sara..blir helt tårögd här i östlandet.
Kram till er!
Ja han var vekligen go Arvid. HAr fått ha långa prat med Alfons här hemma om döden efter detta iockmed att dom träffats så ofta och vi var på sjukhuset å hälsade på sjukhuset osv innan han gick bort. Inte lätt att förklara det där.
Längtar tills ni kommer!!
Skicka en kommentar