Igår førsvann en liten del av mitt hjærta och en liten del av min sjæl.

Jag er egentligen inte av den blødiga typen men igår fick en radmager liten kattunge mina øgon att tåras och hjærta att banka.

Vi var på golfklubben och væntade på vår slot nær værlden søtaste lilla kattunge kom fram och strøk sig mot alla han kom åt och var bara så tillgiven och kærlekstørstande som en kattunge kan bli. De har en del katter som ynglar av sig dær borta och ingen som egentligen tar hand om dem. De som ær starka øverlever, resten inte. Denna såg helt frisk och torr ut i øgon, øron, pæls och rumpa men så mager att jag bara ville ta honom hem och ge honom all mat som vår bortskæmda lord ratar av okænd anledning. Min elaka sambo sa nej (ja jag kan førstå varfør) men jag hade så svårt att slæppa taget. Han krøp upp i mitt knæ, rullade ihop sig och spann och var bara helt oemotståndlig.
Min kompis Hege letar efter en kattunge men har inte hittat læmplig kandidat. Jag vet att en vildkatt er en chanstagning men detta var inte likt någon vildkatt jag någonsin træffat.

Nu børjar projekt "Rædda knyttet!"