Lycka

Gravid, på tjocken, bulle i ugnen, på jäsning, i välsignat tillstånd, väntar på storken, kärt barn har många namn. Vi väljer att kalla det det största vi varit med om.

En del av er vet redan men nu är vi redo att ropa ut det för hela världen. Vi väntar alltså på vår älskade propp som är beräknad att dyka upp i slutet av januari (26 januari). Vi var på ultraljud idag och fick ett terminsdatum 10 dagar efter det vi räknat på så det känns lite som ett steg tillbaka, eller ja, att se att allt var bra överskuggar eventuella datumflytt med hästlängder.

Ni som känner oss väl vet att Andreas letar efter kombi och jag oroar mig för allt, världsordningen är alltså inte rubbad, vi skall bara bli fler i denna familj i exil. Till och med Gilbert beter sig lite annorlunda och sover väldigt mycket hellre på mig och min mage än Andreas numera, jag tror han bondar och sänder god karma till den kommande familjemedlemmen genom att ge värme och kurr.

Som ni ser ovan väntar vi världens vackraste barn som ju såklart kommer bli mammas lilla prinsessa (Andreas är säker på pojk så vi får helt enkelt vänta och se , vi har alltså inte tagit reda på kön ). Vår bebis låg mest med ansiktet in mot min kropp idag och ultraljudstanten försökte varsamt, och väldigt serviceinriktat måste jag säga, puffa henne så vi kunde få en profilbild och det gick sådär. Vi såg dock en väldig massa bensprattel och både händer, fötter och fingrar. Det pekades också ut både hjärta, lever, njurar och hela packen men jag skall ärligt säga att jag mest nickade, hummade och höll med även om jag inte riktigt kunde urskilja detta. Att ultraljudstanten kunde räcker för mig.

Så nu mina vänner skall vi bara vänta, vänta och åter vänta, tills den 26 januari 2009.