Idag är min sista föräldralediga dag. Har skjutit känslorna åt sidan så gott det går men nu smyger de sig på mig obönhörligen. Från och med nu skall jag försöka vara världens bästa mamma på 3 timmar om dagen. Hur gör man det? Hur skall jag kunna ge henne allt, självförtroende, tröst och kärlek utan att vara där? Hur bondar man med sitt barn och ger det den allra bästa starten i livet på de få timmar som blir över mellan jobb och läggdags? Är det bara själviskt att tro att man skall kunna vara en bra förälder när man prioriterar att arbeta heltid?
De allra flesta gör det, jag vet, plus att hon ju skall hänga med världens bästa pappa några månader till men i alla fall. Det känns ruttet och omöjligt. Klumpen i magen växer för varje sekund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar