Hade en känsla av att allt inte stod rätt til, en oro som inte släppte på flera dagar, tänkte att veta kan inte vara värre än de tankemonster jag bygger själv.
Fantastiska jordmor Anne på Bleikmyr fann en lucka och knødde in mig så jag kunde få ro i sinne.
Inga fosterljud - pakik i själen - hon ringer sjukhuset - sätter mig i bilen, ringer Andreas med tårar i øgonen och darr på stämman - sitter rødgråten på fødeavdelningen och väntar på ultraljud - vill inte gråta mitt i korridoren, ber Andreas dra ett skämt, det landar på en märklig diskussion om Trondheimsmaffian, det skingrar tankarna - kommer in till doktorn, snabbt ultraljud - bara fint här vännen, moderkakan täcker bebis så då hør man inte hjärtat med dopplern - ha det bra - Andreas ger två tummar upp, firar med en korvkiosklunch.
Två timmar - ner i graven - och upp igen.
Livets prioriteringar har på nytt fått riktig riktning, bara 20 veckor kvar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja den där känslan av ner i graven och upp igen fick jag två ggr med Anton. Först hemma när jag fick en sto reblödning och sen på BB när jag började tokblöda och fick akut kejsarsnitt. INGEN kul känsla!! Men såå skönt när det ändå visar sig vare bra:-)
Åh vilken rysare!!! Skönt att allt såg fint ut Sara.
Med Bim fick jag en blödning i vecka tolv (samma vecka som vi tyvärr förlorade en graviditet innan henne) och vi åkte in som vrak till gynakuten. "Jag vill sövas och få skrapning, inget piller" snyftade jag till ultraljudstanten, och kunde inte tro mina ögon när hon sedan visade oss skärmen med en liten Bim som låg där och sprattlade och hade hur fin puls som helst.
Ja det är helt klart att man hinner känna att man lever i alla fall. Jag har ju mistat två bebisar varav den sista låg død i magen i veckor så jag vet ju att jag är øver middels orolig.
Det fina med det hela var ju den snabba reaktionen från jordmor och hela vårdapparaten som inte bara fejade bort mig utan tog mig på allvar - det är den positiva känslan jag bär med mig såhär i efterhand.
Stor varm kram från Götteborg.
Carin.
Skicka en kommentar