Ella var så enkel, hon var ju som mig, på alla sätt, utseendemässigt och som person. Edvard är nästan det motsatta på allt, så vem är då han?
Han tog sina första riktiga medvetna steg på Lenas altan på sin 1-årsdag. Han är spinkig, försiktig och ingen fartdåre. Han äter gärna, ofta och långsamt. Det skall smaka gott, barnmat undanbedes. Bästa leken är raff-raff (riva allt ur väskor/lådor/hyllo/etc och sedan (nja) stoppa tillbaka det. Skor och bollar funkar också bra, i går sköt han målmedvetet sin Bobby car åt sidan och med ett stort glis greppade han istället Ellas dockvagn.
Han sover gott sedan vi kom hem och är en fantastisk solstråle. Vi ser att han tänker logiskt och prövar sig fram när det är något han inte får till. Han kan leka länge på egen hand och gnäller inte om det inte är viktigt. Han pratar hela tiden och med god vilja kan man urskilja mamma och Ella, inte så mycket mer.
Jag skulle hunna skryta av min fantastiska son i all evighet men här kommer lite bilder istället.
Grattis min underbara unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar