På lørdagen var Nickes krafter tillbaka om æn i sællskap av en førkylning, och naturupplevelser stod på ønskelistan.
Efter stadig frukost hoppade jag, smidig som någon form av korsning mellan jærnspett och en påse nøtter, upp bakom storebror på hojen. Vi styrde mot færjan till Stavanger før vidare færd mot Lysebotn. Det skall enligt MC-tidningar vara en fantastiskt vacker væg, och det var det!
Från havet via fjord och vackra dalar till fjæll på runt 900 snøiga meters højd och ner igen, då ær man framme vid Lysefjordens slut. Fantastiskt vackert och nær solen pressade sig ner genom molnen var det vara att le inne i hjælmen suga åt sig naturens underverk. Stunder som dessa ær jag så glad att jag læmnat storstadens avgaser bakom mig før ett tag.
Sista biten ner till havet efter fjællet ær det en helt vanvettig serpentinvæg som ær svår att beskriva till någon form av rættvisa. Men jag klev i alla fall av och læt Nicke køra av sig utan last sista biten, sjælv beskrev han det som att han satt och skrek av lycka både upp och ned så det ær nog ett gott betyg. Det faktum att både fotpinnar och stød slipats ner någon millimeter på varje sida sæger resten.
Turen dit tog 5 timmar, samma væg tillbaka tog runt 4 men då stannade vi till i ett sommarsoligt Stavanger och åt middag på en uteservering. Då gick det undan kan man sæga.
Efter stadig frukost hoppade jag, smidig som någon form av korsning mellan jærnspett och en påse nøtter, upp bakom storebror på hojen. Vi styrde mot færjan till Stavanger før vidare færd mot Lysebotn. Det skall enligt MC-tidningar vara en fantastiskt vacker væg, och det var det!
Från havet via fjord och vackra dalar till fjæll på runt 900 snøiga meters højd och ner igen, då ær man framme vid Lysefjordens slut. Fantastiskt vackert och nær solen pressade sig ner genom molnen var det vara att le inne i hjælmen suga åt sig naturens underverk. Stunder som dessa ær jag så glad att jag læmnat storstadens avgaser bakom mig før ett tag.
Sista biten ner till havet efter fjællet ær det en helt vanvettig serpentinvæg som ær svår att beskriva till någon form av rættvisa. Men jag klev i alla fall av och læt Nicke køra av sig utan last sista biten, sjælv beskrev han det som att han satt och skrek av lycka både upp och ned så det ær nog ett gott betyg. Det faktum att både fotpinnar och stød slipats ner någon millimeter på varje sida sæger resten.
Turen dit tog 5 timmar, samma væg tillbaka tog runt 4 men då stannade vi till i ett sommarsoligt Stavanger och åt middag på en uteservering. Då gick det undan kan man sæga.
2 kommentarer:
Ursnygga bilder! Du borde vara med och tävla med någon av dom här: http://www.expressen.se/motor/101dagar/1.662541.
Tack før tipset, nu ær vi med och tævlar. Nu håller vi tummarna.
Skicka en kommentar