Även vila hinns med

Innan mamma och jordmor går i taket av tempot vill jag bara tillägga att hela helgen gått i slowmotion. Vi har bara sovit länge på morgonen, somnat tidigt på kvällen och pysslat här hemma. Vi har ätit på fin restaurang, köpt hämtmat och hållit oss långt från matlagning och disk. Ingen träning, ingen golf och inget jobbande. Jorå, det går så bra det med.

London baby!

Då var det dags igen, Oslo i torsdags, imorgon flyger jag till London och nästa vecka blir det Oslo igen. Det där med att vara sjukskriven för stress är nog en bra ide men paradoxalt nog hinner jag inte vara hemma och stressa av. Imorgon kl 04:50 hämtar taxin upp mig och sedan är det tre dagar i Oslo med Amandas styrelse.

London är aldrig, och då menar jag aldrig, fel. Visst, det blir långa dagar med shopping, vi studerar ju shoppingupplevelser, varuhus, center, exponeringar osv (love this business...) men det är ju faktiskt jobb!

Har lagt fram stödstrumpor, passet och telefonlistan. Man borde ju hinna koordinera reklambyrå, trykkeri och 69 butiker inför nästa veckas event i taxibilarna mellan londonaktiviteterna eller?

trevliga tjejer

Jodå jag överlevde BIM-träffen. Vi var sju stycken som inte kände varandra alls förutom två systrar som var bara en vecka isär i sina graviditeter. Tänka er att ha en syster, en syster man gillar och som går igenom det största i livet samtidigt som du. Undrar hur ofta de pratar med varandra varje dag?

Annars var vi allt från 22 år til 34 (hrm)och mellan 18 och 38 veckor gångna. Tjejen bredvid mig hade termin två dagar efter mig så det kan bli en spännande tid om vi finner varandra. Vi ses om två veckor igen, jag gläder mig!

BIM

Eftersom mitt umgånge i Haugesund er minst sagt begrænsat och den gravida kvinnliga delen obefintligt har jag varit ute på norska mammasajter och kikat efter gravvosar från distriktet som kanske ses och frossar i allt det som hænder oss just nu.

På http://www.barnimagen.com/ hittade jag ett gæng som redan satt ett datum før træff på en restaurang i byn och det er idag.

Har ingen aning om vilka de er, hur många, om de setts innan och kænner varandra, om de er 18 år gamla och bor hemma eller ja, de kan ju vara helt schyssta också.
Kænner mig lite nervøs, har ju aldrig internet-detjat tidigare och faktum er att ju ældre jag blir desto svårare er det att bara trava in i ett okænt gæng och ta plats. Jag har inte ens lagt en inlegg på sajten utan tenkte bara dyka upp.

Håll tummarna!

Bæst i værlden

Sa jag førresten att jag har værlden bæsta kille!

Han hæmtade mig på flyget och kørde hem mig till en helt spotless lægenhet. Han hade stædat och fejat, pyntat och sækert till och med kammat katten. Oerhørt skønt att ta en lång dusch, kliva ut på torkat badrumsgolv, promenera ner till stan och bli bjuden på søndagsmiddag innan jag sjønk ner i en dammsugad soffa i ett flæckfritt vardagsrum. Ja det er Bree van de Kamp varning men det gør mig alldeles lycklig.

Kanske hade han saknat mig lite?

Tillbaka

Tillbaka i verkligheten. Efter en vecka med daglig middagslur, mammas mat och barnprat har bebis och jag gått riktig ner i varv. Magen skøt ivæg som en kanonkula ut från ryggraden och jag tror mig kænna en del rørelser (ja om det inte er gas eller min egen puls såklart – hur skall man veta det?). Tacka sjutton før det nær vi nu går in i vecka 23, tror aldrig ordet FRODAS passat bættre på någon.

Gruade mig lite før att gå tillbaka till jobbet som har sin absoluta peak från nu och tre-fyra veckor framøver men det ær verre att sitta hemma och tænka på allt som skall gøras æn att faktisk vara hær, så vi skall nog ta oss genom det også. Efter Sverigeveckan har jag fyllt på alla lager av energi och kraft upp till bredden så det skall ræcka och bli øver hoppas jag.

Tænk vad gamla goda vænners sællskap, familj och gott om sømn kan gøra!

Detox

Jag är på avgiftning, jobb-avgiftning. Min doktor och min barnmorska är oroliga över hur mitt jobb påverkar min bebis och mig. Jag har haft en hård och spänd mage och tydligen kan det bero på stress och för mycket press på jobbet, i övrigt lever vi ju ett allt annat än stressigt liv. Så nu är jag för första gången i mitt liv sjukskriven. Sjukskriven - jag har knappt ens uttalat ordet förut och att vara borta från jobbet har inte funnits på min agenda de sista 10 åren. Men det är bara att erkänna sig slagen.

Så i en vecka nu är jag hemskickad för att få mina prioriteringar på rätt ända, inse att jobbet överlever utan mig och att bebis kommer före allt annat. Inget annat kan vara viktigare, det är inte den som pressar sig längst som vinner i detta läget, det handlar inte bara om mig längre.

Sen blir det ledigt en dag i veckan en månad innan jag skall utvärderas igen. Hoppas bara att jobbet inser detta (de har varit superhyggliga än så länge) så jag inte skall göra samma jobb på mindre tid - då var det inte mycket lönt att stanna hemma eller hur...

Hur som, jag drar hem till min moders ömma omsorger några dar och hoppas på fika med vänner, svensk pizza och mammasushi. Schyssta detox ingredienser eller hur?

Fright night

Ikvæll er det fright night. Jag intar tv-soffan och Andreas håller sig så långt borta han kan.

Kanal FEM

* Klarsynta etterforskare
* Andarnas makt
* Lisa Williams - livet blant de døda


hohoho...

Førdomsfullt så kænns det lite ryskt eller østeuropeiskt...

Fick ett mail av Andreas med denna bild idag.

Han skrev... "Din framtida brøllopsklänning er egentligen helt opp tid dig, men denna kan jag inte godkjänna, tyvärr!"

Vi fann Finden

Det tog næstan två år. Två år av smakløsa hårda kanter och torra skivor på frukostmackan. Vi har provat den feta, vi har provat lågkalori, vi har letet på stora varuhuset och lokala Kiwin.

Men nu har vi funnit den, den godaste norska gulosten! Frukostmackan er ett rent nøje, en och annan skiva slinker ner nær ingen ser, den er helt fantastisk!

När Sara bakar barn far jag på konsert i storstan

I torsdag drog jag och grannen Kjetil opp till Bergen för att gå på R.E.M konsert på koängen. Jag er inte ett jättefan av R.E.M, men jag måste säga att konserten var väldigt bra, en fantastisk videoprodution på storbildskärmen,(vilket er uppskattat av en 170 lång konsert besökare) och en bra blandning av gammat,(dvs de stora hittarna från Automatic for the peopel plattan) och nyare material,(som för mig var okänt) Och mitt på koägen, under konserten springer jag på två gammal studiekamrater ifrån tiden på IPM.

Summa sumarum, en trevlig kväll, med trevlig middag och lättöl på uteservering i solskenet, (jag förlorade klunsen, så jag fick den stora äran att köra de 3 timmarna hem igen efter konserten, där av lättöl)

Skönhetstävlingar

Har precis sett något av det obehagligaste jag sett på länge. En dokumentär som handlar om skönhetstävlingar för barn. Tokiga morsor som hetsar och sliter i sina småflickor för att de skall vinna pengar och bilar genom att le stelt och sjunga sexiga sånger och röra sig på ett sätt som jag inte tror är på något sätt naturligt för en 4-åring.

Barnen säger att de tycker det är jätteroligt samtidigt som de gråter när papiljotterna bränner i hårbotten och hårsprayen i ögonen. Tänker "only in America" men har säkert fel.

Vi ær alla fåfænga

Klart vi alla ær fåfænga. Det kan inte vara bara jag som villigt och girigt suger i mig de komplimanger jag får, om æn så tvetydiga, man ær ju fri att tolka.

Fådda komplimanger varierar jo också ganska mycket beroende på ålder och location. På krogen føga ærliga "schysst hylla snæckan" eller "vill du bli min fru" kan kanske inte tævla med "førbannat bra jobbat" eller "du ær en underbar væn".
Hur smickrande det æn kan kænnas med en alkoholdoftande krogkomplimang nær man ændå lagt en timma framfør spegeln innan man gick ut kan ju ændå aldig tævla med en ærlig, spontan komplimang från någon du ælskar.

Idag fick jag nog den mest ovæntade men ændå av avsændaren ærliga och positivt menade komplimangen, som jag någonsin fått. Har aldrig hørt den førr och får antagligen aldrig høra den igen. Min barnmorska mætte magen før førsta gången, lyssnade på hjærtljud och klæmde på min kula, "åh vilken stor och fin livmoder du har hær Sara" log hon lyckligt.

Jag valde enligt gammal vana att tolka det som en annorlunda men fin komplimang och søg girigt i mig den också.

Svettas med korrektur 2 min innan tryckstopp...

Jag som ændå ger ut sex glossy magasin varje år, kan jag kanske kalla mig redaktør, eller ansvarig utgivare? Hade inte det varit en coolare titel?