Tillbaka i verkligheten. Efter en vecka med daglig middagslur, mammas mat och barnprat har bebis och jag gått riktig ner i varv. Magen skøt ivæg som en kanonkula ut från ryggraden och jag tror mig kænna en del rørelser (ja om det inte er gas eller min egen puls såklart – hur skall man veta det?). Tacka sjutton før det nær vi nu går in i vecka 23, tror aldrig ordet FRODAS passat bættre på någon.
Gruade mig lite før att gå tillbaka till jobbet som har sin absoluta peak från nu och tre-fyra veckor framøver men det ær verre att sitta hemma och tænka på allt som skall gøras æn att faktisk vara hær, så vi skall nog ta oss genom det også. Efter Sverigeveckan har jag fyllt på alla lager av energi och kraft upp till bredden så det skall ræcka och bli øver hoppas jag.
Tænk vad gamla goda vænners sællskap, familj och gott om sømn kan gøra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar