När Ella och jag kom hem från sjukhuset frågade Andreas vad vi ville ha att äta. Jag fick välja precis vad jag ville (så bortskämd är jag fortfarande - undrar hur länge det håller i sig...?). Efter nio månader med restriktioner vattnades det i munnen på mig, äta vad jag ville, vad hade jag saknat mest?
Valet blev faktiskt enkelt, mögelost, så möglig att den kryper runt i kylskåpet på egen hand. Då alkohol inte rekommenderas de första veckorna får rödvinet stå ett tag till men vi har nu en ful ovana att frossa i ost på kvällarna. I löv!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar