Vi glømde säga ta i trä. Nu i helgen konstaterade vi så førnøjt att det var säkert två månader sedan Ella var snuvig senast. Någon form av rekord før ett dagisbarn gissar jag. Men naturligvis kom det då som ett brev på posten dagen efter. Nya barn på dagis, skøna semesterbasiller och annat smittsamt, typiskt.
Så i natt har vi alla varit vakna. Ella med feber, rosslig hals och tjock tjock snuva, Andreas och jag med armar och ben i ryggen, magen, ansiktet osv.
Vid ett tillfälle gick jag upp på toaletten och självklart har Ella som vanligt tryckt sig längre och längre mot mig och utan mig i vägen rullat rett ner på golvet via en hård sängbordskant och en damsugare, ytterligare kaos.
Idag er far och dotter hemma och tar igjen sig, jag går på kaffe och ren viljestyrka på jobb. Någonting säger mig att träningsstart før høsten inte sker som planerat idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar