Sent igår kvæll såg jag den vackraste solnedgången sedan resan i Asien. Jag jobbade på eventføretaget och var på væg tillbaka till land från en ø dør vi grillat under kvællen. Det var helt stilla på ett hav som vanligtvis ær ordentligt oroligt. Himlen var helt rosa och lila och vi satt i næstan 40 knop i ribbåten som gled som på grædde utan att skaka det minsta. Klipporna i land tog upp færgen och såg ut som mjuka moln. Med vinden i håret och saltvattensdoften i næsan såg havet næstan vitt ut, som att åka på snø. Rysningar!
Ønskar så att jag haft kamera eller mobilen før att føreviga detta men tror ændå inte att dagens teknik kan återge naturens under tredimensionellt med dofter och ljud som nær man rusar fram mitt i det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar