Klart vi alla ær fåfænga. Det kan inte vara bara jag som villigt och girigt suger i mig de komplimanger jag får, om æn så tvetydiga, man ær ju fri att tolka.
Fådda komplimanger varierar jo också ganska mycket beroende på ålder och location. På krogen føga ærliga "schysst hylla snæckan" eller "vill du bli min fru" kan kanske inte tævla med "førbannat bra jobbat" eller "du ær en underbar væn".
Hur smickrande det æn kan kænnas med en alkoholdoftande krogkomplimang nær man ændå lagt en timma framfør spegeln innan man gick ut kan ju ændå aldig tævla med en ærlig, spontan komplimang från någon du ælskar.
Idag fick jag nog den mest ovæntade men ændå av avsændaren ærliga och positivt menade komplimangen, som jag någonsin fått. Har aldrig hørt den førr och får antagligen aldrig høra den igen. Min barnmorska mætte magen før førsta gången, lyssnade på hjærtljud och klæmde på min kula, "åh vilken stor och fin livmoder du har hær Sara" log hon lyckligt.
Jag valde enligt gammal vana att tolka det som en annorlunda men fin komplimang och søg girigt i mig den också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är underligt hur man så snabbt kan sakna och längta tillbaka till när man mätte magen och fick lyssna på hjärljuden mm. Och allt man ville då var ju att få ut sin lilla bebis. Fast när man tänker efter nu men en sovande nyäten bebis i famnen så vill man ju inte vrida tillbaka klockan. Det finns något charmigt i allt:-)
Längtar till er lill* dycker upp så man får kicka:-)
Häftigt va att få höra pickandet i magen? Det blir plötsligt väldigt verkligt att det faktiskt är nån som bor där inne, helt sjukt men så sant.
Sköt om er!
/gabbi
Skicka en kommentar