Årskrönika 2008

2008 - ja hur sammanfattar man det? Vi satt igår och filosoferade lite över allt som hänt under året. Det har lätt varit ett väldigt bra år.

Andreas har fått ordentlig skjuts på karriæren, gillar det han gör och kunskaper har fördjupats. Han trivs med både uppgifter och kollegor. Jag har landat i mitt nya jobb och har vant mig vid en mer normal jobbsituation. Inget omvälvande jobbår utan mer som året då det stadgade sig och utvecklade sig i rätt riktning liksom.

Vi har fått ett par resor under året. NY, Washington och Philly i februari var en riktig höjdare. Vår första långresa ihop och det gick ju alldeles utmärkt. Fantastiskt kul att träffa långväga familj, uppleva allt som man dagligen ser på film och tv, äta gott och uppleva massor varje dag. Skulle tro att amerikanska östkusten får många fler besök av oss i framtiden. Vi hann med kortisar til Sverige, London och Tyskland också, men i jäførelse var det bara bonusar :)

Jag kan ju inte glömma den 15 mars heller, dagen när jag äntligen fick en guldring på fingret. Andreas planer som nästan gick i stöpet men som blev så bra ändå. En kväll som i varje fall jag aldrig kommer att glömma! Bröllopsplanerna tog av ordentligt men fick av naturliga, och väldigt bra skäl, läggas på is.
För om vi startade året med sorgen efter det barn som aldrig fick växa sig starkt och stort så fick vi ju en ny chans att bilda den familj som vi så gärna vill ha. Just nu känns det som jag varit gravid hela 2008 även om det inte er riktigt sant. Det var ju dagen innan 17 maj-resan med tjejerna som vi tittade på det magiska plustecknet igen. Nu närmar vi oss slutet på väntan och frågar du mig kan vi inte gå i mål snart nog. Att vara gravid er en häftig upplevelse och jag har mått väldigt bra. Även om jag börjar lessna nu så frågar du mig igen om ett halvår så säger jag säkert att det kändes som jag var gravid i två veckor på sin höjd.

Så vi vill tacka 2008, du tog väl hand om oss och har gett oss upplevelser vi alltid kommer att ha med oss i framtiden. Men samtidigt längtar vi så oerhört efter 2009. Vi tror det blir året som hela världen snoddes runt och inget blev sig likt, året då vi upplevde den stora kärleken till ett barn, året då sömnlösheten fick ett nytt ansikte och vår lilla familj i exil blev komplett.
Om det kan vi bara gissa, men vi gläder oss och hoppas ni följer med oss på denna lilla oansenliga blogg ännu ett år så får vi väl se...

Gott Nytt År!

Andreas, Sara, Proppen och Gilbert