Söndagspromenad

I söndags kämpade solen sig igenom västlandsmolnen ett par timmar och vi gjorde som våra nya landsmän och gick på tur. Det finns en vacker liten badsjö och massor med (oupplysta) motionsslingor 2 minuters promenad från vårt hus så startsträckan är lätt överstigen. Själv håller jag på att reka var de bästa promenaderna för barnvagnspuschning går. Blir det en trehjuling? Kommer vi fram på gångstigarna?

Tror jag hittat favorit sträckan nu, den tar ca 45 minuter i långsam takt och då passerar vi den fina Laxfossen på vägen. Najs.

An englishman in Haugesund

Andreas lagade sin favoriträtt idag. Kanske inte det bästa för hjärtat men för själen gör det tydligen gott.

Snø!

Trot eller ej men det snøar utanfør mitt fønster!

Vanngym

Ikvæll startar Vanngym. Vattengymnastik før gravida. Kanske er det lite tidigt før mig (vecka 28) men de går ju inte hela tiden och jag vill inte gærna missa det. 6 gånger skall jag gå och hoppas det blir en lite spænnande upplevelse. Vad jag førstått er det bara damer, inga pappor eller barn.

Har ingen aning om jag førvæntar mig men ett gæng tjockisar, temererat vatten och en del flytande skulle jag gissa. Kænns lite spænnande faktiskt!

Lættnad...

Ett par dagar nu har jag letat, letat igen och gruat mig, men nu ær det øver! Mina førlorade nycklar er tillbaka. Kan inte minnas nær jag tappade en nyckelknippa senast men det var några år sedan. Man blir ju helt handfallen och det blir inte bættre av att jag har nycklar till de flesta hemliga kænsliga rum på jobbet. Hur som helst, nu ær de tillbaka och jag (samt chefen och vaktmæstarna) pustar ut!

Så liten, så billig, så viktig!

Kan jag bara få slå ett slag før den helt fantastiska reflexen!!!

Varfør er det så svårt før vuxna att ta på sig en reflex? Jag undrar, er det imageproblem, tror ni att era svarta klæder syns i mørkret eller har ni en dødslængtan? VILL ni på påkørda?

Jag kør bil till jobbet varje dag och nu nær det er mørkt på morgonen har jag ofta hjærtat i halsgropen. Barn ser man gott, væskor, ryggsæckar och insydda reflexer gør att de glittrar tydligt. Men alla ungdomar och vuxna, jag har ingen chans att se er ens på øvergångsstællet nær ni er helt mørka utan reflexer. Jag får krypa fram på vægarna før man vet aldrig nær någon dyker upp.

Paralyserad før livet - eller hæng på dig en lite reflex. Bestæm sjælv!


Update: Om det er en kostnadsfråga før någon så skicka mig ett mail med adressen så køper jag en och skickar till dig!

Jag "boar" på mitt vis

När Sara planerar plasering av skötbord, barnsäng (fixat, tack Bibbi och Roger) och barnvagn (Det lurat åt en Teutiona, med 3 hjul) så "boar" jag på mitt egna sätt. Jag köper elektronik och snickrar, så nu har jag (vi) köpt en luft/luft värmepump. Den blev installerad i fredags och nu väntar vi bara på att stötfångaren skall komma och montera en jordadkontakt på utsidan så att vi kan få det varmt och skönt igen.

Grejen med Norge och lägenheter er att det inte finns ett sentralt värmesystem med vattenburenvärme, så när vi här får en tempratur dropp så måste vi köra el-element, med det resultatet att el-räkningen blir cirka 4 ggr högre under den kallaste perioden jämfört med sommaren. Sen kanske isoleringen inte är av den bästa sorten, tror faktiskt att en av väggarna enbart er isolerad med den tapet och färg som sitter på innsidan...

När jag skriver snickrar er det ett annat projet som jag håller på med, själva installationen har blivit utförd av proffs, så ni kan vara lunga, jag har inte rört prylarna ännu.

Nu ska vi bara fixa en kombi och köpa en vagnen, bilbarnstol och sen kan proppen komma. Och då förhoppningsvis hem till ett varm och skönt hem.

Så för er som bor i lägenhet med sentralvärme så här ser en luft/luft värmepump ut.

The joy of pregnancy

Fy fan, jag har aldrig haft snygga smala ben, har rikligt med celluliter och varierande mängder daller. Allt detta kan jag leva med, det går ju att jobba bort. Men idag när jag klev ur duschen satte jag mig faktiskt ner och grät en fåfäng skvätt. Jag har fått typ tunna åderbråck, slumpartade blå linjer i nät hela vägen från höften ner till knäna. Färre lär det väl inte heller bli under de sista månaderna, håller nu bara tummarna att det inte skall sprida sig til magen.

Känns skittrist att behöva gå i strumpbyxor resten av livet även om det kommer i samband med något positivt. Bara att börja spara till laserbehandling...?

Ni mammor, hur klarade ni er?

Morgonstund har guld i mun

Klockan närmar sig åtta. Kunde inte sova så det var lika bra att gå upp. Tände ljus överallt, dukade bordet med finaste frukostservisen, laddade kaffekokaren och kokade mig en kopp te. Nu sitter jag i soffan och väntar på att gänget skall komma upp till frukost medan jag ser ljuset stiga bakom häcken. Sweet!

Mina killar

Har inte jag världens finaste killar. Gilbert har bara blivit mer och mer pappas pojk ju längre tiden gått. Han har helt flyttat bort från min runda kula till Andreas mindre runda. Mysiga ser de ut i alla fall.

Fersken & Frosken

Kunde inte låta bli dessa vackra bakelser när jag gick förbi ett bageri i lördags, fersk (persika) och frosk (groda).

Herr och Fru Bjørn på besøk

Næsta vecka kommer mor och far på besøk i Haugesund. Bilen packas till bristningsgrænsen och ønskelistan ser ut som føljer:

Spjælsæng (samma som min bror, jag, våra kusiner och større delen av slækten haft)
Flædersaft från IKEA
Snus til Andreas
CD med svenska barnsånger (nu skall det øvas)
Namnbok på svenska
En underbar matta från pappas arbetsrum som jag tror blir perfekt hos oss.

Sångfåglar

Andreas och jag ær inga sångfåglar. Vi sjunger illa, kan vældigt få låttexter och lyssnar sællan på musik hemma. Nu har vi lært oss att proppen kan høra oss och att det kan vara en bra ide att sjunga eller i alla fall prata med henne/honom så h*n kænner igen oss nær h*n kommer ut. Vi gjorde ett førsøk igår att førsøka komma ihåg lite skøna barnsånger. Insåg att vi inte kunde några, gick øver till vilka sånger som helst, inser att några sådana kan vi inte heller sjunga sådær på rak arm.

Proppen kommer med andra ord bonda mer med nyhetsupplæsarna på tv och Oprah W om vi inte tar till drastiska sångøvningar snart.

Dilemma

Skall åka hem till Hege efter jobbet och fika. Har två stycken olika bullar och två stycken olika kakor i en bageripåse bredvid handvæskan på skrivbordet. Kan man komma med ojæmna antalet tre bullar til två personer? Då fattar hon ju att jag inte kunde hålla mig. Kan man vara så ful man bara kommer med två och låtsas vara snål?


Update: åt en banan - det hjælpte inte, dilemmat kvarstår

Lite længtan

Tænkte på inlegget nedan. Det er ju inte så att prylar inte alls kan framkalla lycka. Andreas bror och svægerska skickade oss en present i form av en liten søt body til bebisen. Jag skall erkænna att jag vid synen av vårt førsta egna barnklædesplagg någonsin blev aningens kænslosam och kanske blev allt detta en smula mer verkligt.

Tog en promenad runt lægenheten med bodyn liggandes som en bebis på armen och fællde några lyckotårar. Det kændes fint.

Pryldjungeln

Generellt gillar jag prylar, køper onødiga manicker och apparater. Det verkade ju så praktiskt. Att jag sedan slænger dem efter några månader på grund av platsbrist eller helt enkelt skickar dem till skymningslandet långt ner i en låda før att aldrig anvændas igen, er en annan sak.

Igår var jag på BIM treff (barn i magen treff) och fick skjuts hem av en av tjejerna. Hon hade ett sånt dær bilbælte som skall vara bra før gravida och skydda magen. Hon blev helt førskræckt nær jag berættade att jag kørde bil varje dag men inte hade något. Tanken har inte ens slagit mig att køpa ett sådant. Ær det någon som tror att det er nødvændigt?

Kanske er det hormonerna som spøkar men mitt prylkøpande har i en period nær de flesta kommer øver på mammons sida, avtagit helt. Jag har inte køpt en enda bebisgrej. Tænker att så mycket grejer skall væl ændå inte behøvas? Undrar nær den anti-handla muren faller och ersætts av syndafloden i form av kapitalism och materialism.

Magen

Har fått lite førfrågningar om magen, hur ser den ut, pojkmage/flickmage, hur får den egentligen plats på din 150 cm långa kropp? Med andra ord er ni nyfikna på hur fet jag blivit.

Det blir inga nakna magbilder a la betalda bloggare men jag bjuckar på en magbild i osmickrande t-shirt en regning måndag morgon i vecka 25.

Sjælv kænner jag mig frisk och stark om æn en aning svullen på mitten. Jag har fått ridbyxlårs-fickor, en fettdepå jag aldrig haft innan men midjan hængde kvar ænda fram till førra veckan. Den har nu læmnat mig før en oøverskådlig framtid. Har inte vægt mig sedan sista besøket hos jordmor før 4 veckor sedan men hade då lagt på mig 4 kg. Næsta besøk er på onsdag, tveksamt om jag kommer rapportera viktkurvan från det besøket...

Ruskiga mardrømmar

Jag har ju læst att gravida kan ha ganska levande och intensiva drømmar men har egentligen inte mærkt av det førræn nu. I natt har jag haft hjærtat i halsgropen och en puls genom taket hela natten. Precis sådær stressad och vaken att man inte sover, men inte så vaken att jag kunde ta mig ur drømmen och skaka den av mig.


Handlingen i korthet– tæmligen rørig som drømmar er men ruskigt otæck!

Det børjade med att Andreas och jag kørde under en bro och kørde in i massa ruttnande kroppsdelar, istællet før att rapportera til polisen børjade vi rymma och jagades av dessa mørdare på tåg och i tunnlar. Vi kom efter ett tag in i en lada och trodde vi var sækra. De två mæn som jobbade i ladan hade dock allt annat æn hederliga avsikter och ledde oss længre och længre in i ladan. Anade oråd och hann sætta en kniv i benet på den ena innan vi båda våldtogs och mørdades.

Vi tog oss ut ur ladan men helt pløtsligt ær jag ensam och Andreas har gett sig av før att leta upp en førsvunnen kompis. Jag kør en bil jag inte behærskar och inte kan se ut genom rutan på, ringer Andreas svægerska Elin som sæger att Andreas har dragit till någon liten håla i norra Sverige med sin bror før att leta efter kompisen. Ringer min mamma och hon sæger att hon skymtat honom i Gøteborg. Ja så dær håller det på i all evighet fram och tillbaka.

Min egen analys: har tydligen gett mig in på ett livsspår jag inte kan kontrollera samtidig som jag ær vældigt rædd att bli læmnad ensam, samt att jag skall titta mindre på tv…

Höstdags

Hösten har kommit till Haugesund. Det dröjde länge men gårdagen bjöd på första riktiga stormen. Idag har vi burit upp elementen från källaren och den råa luften börjar sakta ge vika.

Bye bye sommar, welcome elräkning.

Ahhhhh storstad

Trafikkaos, taxibilar, vackra røda bussar, fantastisk arkitektur och historisk nærvaro. Lægg till oændligt utbud av shopping, mat, fik, goda juicer samt Mamma Mia musikal.

Varfør ær jag inte oftare i London!