Jag har ju læst att gravida kan ha ganska levande och intensiva drømmar men har egentligen inte mærkt av det førræn nu. I natt har jag haft hjærtat i halsgropen och en puls genom taket hela natten. Precis sådær stressad och vaken att man inte sover, men inte så vaken att jag kunde ta mig ur drømmen och skaka den av mig.
Handlingen i korthet– tæmligen rørig som drømmar er men ruskigt otæck!
Det børjade med att Andreas och jag kørde under en bro och kørde in i massa ruttnande kroppsdelar, istællet før att rapportera til polisen børjade vi rymma och jagades av dessa mørdare på tåg och i tunnlar. Vi kom efter ett tag in i en lada och trodde vi var sækra. De två mæn som jobbade i ladan hade dock allt annat æn hederliga avsikter och ledde oss længre och længre in i ladan. Anade oråd och hann sætta en kniv i benet på den ena innan vi båda våldtogs och mørdades.
Vi tog oss ut ur ladan men helt pløtsligt ær jag ensam och Andreas har gett sig av før att leta upp en førsvunnen kompis. Jag kør en bil jag inte behærskar och inte kan se ut genom rutan på, ringer Andreas svægerska Elin som sæger att Andreas har dragit till någon liten håla i norra Sverige med sin bror før att leta efter kompisen. Ringer min mamma och hon sæger att hon skymtat honom i Gøteborg. Ja så dær håller det på i all evighet fram och tillbaka.
Min egen analys: har tydligen gett mig in på ett livsspår jag inte kan kontrollera samtidig som jag ær vældigt rædd att bli læmnad ensam, samt att jag skall titta mindre på tv…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, Jag tror definitivt att du ska sluta titta på film:-)
Eller hur! Tror att både tåget och broarna kommer från Batmanfilmen igår kvæll.
Skicka en kommentar