Fy fan, jag har aldrig haft snygga smala ben, har rikligt med celluliter och varierande mängder daller. Allt detta kan jag leva med, det går ju att jobba bort. Men idag när jag klev ur duschen satte jag mig faktiskt ner och grät en fåfäng skvätt. Jag har fått typ tunna åderbråck, slumpartade blå linjer i nät hela vägen från höften ner till knäna. Färre lär det väl inte heller bli under de sista månaderna, håller nu bara tummarna att det inte skall sprida sig til magen.
Känns skittrist att behöva gå i strumpbyxor resten av livet även om det kommer i samband med något positivt. Bara att börja spara till laserbehandling...?
Ni mammor, hur klarade ni er?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man får gråta en skvätt över sin forna glans. Men när du ligger där trött och mörbultad med en blodig bebis på bröstet så har du glömt bort det:-)
haha, jag minns att brösten va ju helt blåa med konstiga massa ådror överallt! Men det försvinner, som de flesta fåfänga tankar man nånsin haft. Du kommer inte hinna med att tänka dom i framtiden, det lovar jag..
Var glad så länge åderbrocken är på benen. En vän till mig fick åderbrock på blygdläpparna under graviditeten. Den ena blev jättestor och hängde så det syntes om hon hade byxor på sig..... Det försvann när trycket av bebisen försvann. När underverket väl har kommit så hinner du inte fundera på dina skavanker. De känns inte så viktiga längre. Det bästa av allt är att bebisen älskar dig hur du än ser ut./Susanne - full av skavanker men har tre härliga barn.
Skicka en kommentar