Ikväll fick jag en riktig dipp. Deppdipp. Efter att ha varit utan Internet i ett par dagar gick jag in och frossade i mina vänners bloggar, läste och kollade bilder. Shit vad jag saknar er! Jag hatar att inte vara en del i ert liv, jag hatar att inte veta mer om vad ni gör och hur ni mår än det som når bloggarna. Jag hatar att jag aldrig är med när det händer roliga saker, jag hatar det faktum att vi aldrig ses, att jag inte längre är en naturlig del av ert liv. Jag är så rädd att bli den som försvann, den som man inte hinner höra av sig till när man har mycket omkring sig och måste prioritera.
Visst är det självvalt att flytta till världens ände, visst är jag ruskigt dålig på att själv höra av mig, visst ångrar jag inte mitt val, men älskade, fantastiska tjejor, jag önskar så att jag var med er, i vardag och fest. Ni är med mig, hela tiden.
söndag 8 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vi önskar också att du var med oss hela tiden! Längtar som fan till nästa Oslobesök. Och du, när skype flyttar in till er kan vi prata massor!
Käraste lilla Björne, var inte ledsen! Jag läser här och känner likadant, faaan vad det är surt att jag är så jävla dålig på att höra av mig. Men jag håller koll på dig och det känns skönt. Längtar så jag håller på att gå av tills vi får hänga i din huvudstad! Stor kram!
Jag ÄLSKAR att nästan alla man gillar bloggar. Det är helt lysande att kunna ta del av era vardagar ändå, trots massa jobb, utlandsflyttar och annat som kommer emellan!
Snart ses vi i Oslo också!!
Haha.. fel nick. Det är Zandra den gamla räven som skriver. :D
Trodde nog aldrig att uttrycket "We`ll always have Oslo..." skulle betyda så mycket kærlek.
Skicka en kommentar